min allra bästa vän
Oss emellan finns det inga hemligheter. Vi överlever inte utan varandra, jag och min bästa vän. Jag vet inte hur jag ska förklara våran vänskap för den är så stor. Om jag ska plocka isär den för att förklara för er så kan jag bara säga att det inte finns några hemligheter oss emellan. Det finns bara kärlek. Det är så enkelt att vi inte överlever utan varandra.
Oss emellan finns det bara kärlek. Hon är min syster fastän vi inte delar samma far eller mor. Vi är varandras stöttepelare.
Oss emellan är det femtio mil. Femtio mil som sliter och stärker våran vänskap. Hon är min dagbok och jag kan inte gå en dag utan att prata med henne. Vi träffas ungefär 6 gånger om året och ändå är hon min allra bästa vän.
Jag behöver inte visa med mitt kroppsspråk för att hon ska se, hon hör det på mig. Hon känner vad jag känner, hur jag känner. Jag känner och det känns. Hon förstår mig.
Oss emellan finns det förståelse. Hon förstår exakt vad jag menar när jag pratar. När jag bubblar om livet och min livstro förstår hon mig. Hon kan sätta ord på mina känslor på ett sätt som inte ens jag kan. Men tro inte att hon är söt alla gånger. Hon är riktigt otrevlig och ärlig mot mig. Det är svårt att lyssna på när någon talar om sanningen angående dina beteenden som du kämpat i flera år för att gömma. Hon är i min kropp varje dag för att utforska dessa gömmor och hon hittar skiten. Vi städar ur varandras själar.
Att vara bästa vänner är inte lätt alla dagar. Det handlar om att prioritera denna människa framför allt annat i livet. Jag tackar gudarna för min bästa vän. Tack, tack för dig, tack för oss. Tack för allt du ger mig. Tack för att du ibland puttar mig åt sidan när jag själv inte vet att jag ska stå. Tack för att du puttar mig in i livet igen när jag själv inte vet vart jag ska gå.
